Jag tror det är många som skulle vilja svara ja på den frågan. Själv skulle jag utan att tveka svara nej. Men visst, de kan vara sega att läsa och ibland kan de kännas lite omoderna och mossiga. Men de behövs.
Vad är då en standard?
En standard är en samling regelverk som skapar ordning och har gjort vissa val för att definiera olika krav på till exempel olika material. Det kan vara för att öka och säkerställa ett visst minimimått på säkerhet, jämförbarhet eller helt enkelt för att förenkla för oss användare. Nu är det säkert flera som tänker; ”Vadå förenkla? En standard är inte enkel, den är urtrist att läsa.”
Det stämmer, jag har ännu inte läst någon standard som varit kul att läsa, men nog förenklar de livet för oss. Standardernas krav/regler gör att vi pratar samma språk till exempel när vi ska jämföra resultat på materialprovningar.
Har du tänkt på att vi har en standard att tacka för att alla så kallade A4-papper har samma storlek? Därmed behöver vi bara en storlek på pärmar, lådor, plastmappar, vi vet vilket kuvert som passar och så vidare. Utan en standard som specificerade pappersstorleken hade vi troligtvis haft en uppsjö av olika varianter på storlekar på papper som var ungefär men inte riktigt lika som vårt A4.
Så nog förenklar standarderna livet för oss, många gånger utan att vi kanske ens tänker på det.
Är standarder ett nytt påfund?
Nej, standarder har existerat genom historien, även om de tidigare kom i en annan form än vad vi idag tänker på. Exempel på gamla standarder är mynt, vikt och andra måttenheter och byggstandarder. De allra flesta standarder har uppdaterats genom åren för att anpassas till respektive tidsålder.
Men det finns en standard som är exakt likadan idag som den var när den skapades under medeltiden. Det är standarden för hur man skriver musiknoter (därav bilden).
Hur skapas en standard?
Det ligger som du kan förstå en massa arbete bakom en standard innan den blir antagen och publicerad. Förenklat beskrivet, så är det en teknisk kommitté (bestående av representanter från tillverkare, kunder, myndigheter, provningsinstitut och liknande) som lägger fram ett förslag. Förslaget skickas för utvärdering via de nationella organisationerna, det kommenteras/kritiseras under arbetets olika turer. Sedan röstar man på nationell nivå, dels om innehållet men även om det är en intressant standard. Efter flera remissturer och när alla ändringar gjorts delges det slutgiltiga förslaget till den tekniska kommittén hos ISO (International Organization for Standardization) för slutaccepterande och publicerande. Denna process kan ta flera år.
Kostnaderna för en ny standard betalas i stort av industrin och i viss mån av myndigheter. Det är i regel de enskilda företagen som betalar för kostnaden som uppstår då de deltar i de tekniska kommittéerna. När en standard blivit publicerad kan alla intressenter köpa sin egen kopia av den.
Så, nu kanske du känner som jag, standarder är inte bara till förtret, de är ganska bra att ha.
Anna Anderzén